.

En eller 40 tårar har runnit ner för min kind, jag blir så ledsen då man ser sina barndomsvänner tyna bort, väljer helt fel väg och vissa till och med dör .
Och när jag väljer att säga vad jag tycker, tar dom det fel och tror att jag menar nånting dumt .
Men vill dom bara väl, mer än väl.
Önska jag kunde göra nått för att hjälpa, förändra .
Ta dom under armen och låsa in dom med mig, bara för att dom ska komma på fötter igen .
Jag blir så ledsen, arg och frustrerad, jag känner mig hjälplös för att jag ingenting kan göra .

Jag är inte välds bäst, men "bättre" än vissa, sämre än många ..
Men jag är jag, och jag är glad för den jag är . (ibland iaf)


Jag kan inte göra mer än att försöka, och då gör jag ju nånting, right ?


C , Söderman